Mer om AEDP

Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy (AEDP) har utvecklats av Dr Diana Fosha, författare till boken The Transforming Power of Affect (Basic Books, 2000). Ett sätt att beskriva AEDP:s etos och förhållningssätt  är: 

Kriser och lidande förser oss med möjligheter att uppväcka inre resurser utöver det vanliga, sådana som annars slumrar, okända och orörda. AEDP har som mål att göra det mesta möjliga av dessa förutsättningar för helande och förändring. Nyckeln till den här upplevelsebaserade modellen är etablerandet av den trygga terapeutiska relationen; att skapa en trygg bas för utforskande.

Genom att processa svåra emotionella och relationella upplevelser på djupet främjar AEDP-terapeuten att nya läkande upplevelser får växa fram och får fäste inom patienten.

AEDP utgår från det hela och läkande 
Människan formas av en djup längtan efter att bli sedd, känd och igenkänd av andra. Alla människor delar det fundamentala behovet av att relatera. När vi känner oss trygga sänker vi vår försvarsgard och när den garden är nere, aktiveras den inneboende förmågan till läkning, växande och utveckling.

Målet med AEDP är att frigöra den inneboende biologiska förmåga till läkning som vi är rustade med från livets början, att följa de positiva markörer som hjälper oss att uppmärksamma de naturligt förekommande adaptiva förändringarna och kunna dra nytta av deras läkande potential – och att allt detta kan ske inom den terapeutiska relationen.

En hörnsten i AEDP är positiv förändring som en ständigt pågående process (transformation) med fokus på känslor och relation
Den kroppsligt emotionella erfarenheten av s k ”core affects”, grundaffekter, här och nu i patient-terapeutrelationen, är den centrala förändringsfaktorn i AEDP.  Försvar och skyddande strategier har ofta utvecklats i barndomen p g a att grundaffekter som sorg, ilska och även glädje och nyfikenhet har hindrats då det inte varit tryggt att uttrycka dem eller ens att känna dem. Istället har skam och rädsla tagit över för att skydda vårt innersta. När terapirelationen känns tillräckligt trygg kan de viktiga grundkänslorna aktiveras hos patienten och varje glimt av dem följs steg för steg och ögonblick för ögonblick av terapeuten tills de kan vidgas, fördjupas och bli genomarbetade till fullo i terapirelationen. Då kan tillgången till inre resurser öppnas och läkande motståndskraft och återhämtning aktiveras. Upplevelsen av självets förändring (transformation) – särskilt i en trygg relation- påverkar den affektiva förändringsprocessen.

AEDP- terapeuten skapar de nödvändiga förutsättningarna för  s k ”transformance” AEDP-terapeuten är autentisk, lyhörd, empatisk, bekräftande, affektreglerande och känslomässigt engagerad. Hen strävar efter att göra terapirelationen ömsesidigt angenäm och arbetar aktivt med att reparera eventuella avbrott i relationen. På så sätt blir terapirelationen en trygg plats både för stöd och som bas för gemensamt utforskande av svårigheter och traumatiserande upplevelser och för de nya, positiva,  upplevelser som kan leda till förändring på djupet. (Med ”positiv” avses här uppväckande av förändrande och vitala tendenser, inte nödvändigtvis det vi vanligen menar med ”positiv”.)

AEDP läker den outhärdliga inre ensamheten
Dyadisk affektreglering är nyckeln till att läka den outhärdliga, obärbara känsla av inre ensamhet som är upphovet till trauma; upplevelsen av att ha blivit lämnad ensam med överväldigande känslor utan en trygg närvarande annan. Den terapeutiska relationen erbjuder en trygg bas där rädsla, skam och ångest kan delas och därmed regleras i dyaden och ge patienten en korrigerande ny upplevelse. När det är tryggt i relationen kan också utforskande av djupa och smärtsamma emotionella erfarenheter äga rum.

A fundamental tenet of AEDP is
that the patient is never alone
with overwhelming emotional experiences.
—Diana Fosha

AEDP erbjuder patienten möjligheten till en ny kroppsbaserad erfarenhet genom att man steg för steg, ögonblick för ögonblick, följer växlingar i patientens, terapeutens och dyadens emotionella upplevelse. Genom att uppmärksamma också icke-verbala subtila förändringar i ansiktsuttryck, röstläge, gester etc, kan patient och terapeut tillsammans både reglera och sätta ord på emotionella upplevelser medan de pågår. Varje intervention är guidad av vad som händer här och nu i mötet mellan patient och terapeut. ”Att göra det implicita explicit, det explicita till en ny erfarenhet” är ett motto i AEDP.

Upplevelsen av förändring till det bättre känns bra 
Positiva, intonade dyadiska interaktioner har visat sig vara beståndsdelarna i en sund, trygg anknytning och korrelerar med neurokemiska miljöer som främjar optimal utveckling av hjärnan.
Positiva, d v s livsbefrämjande grundaffekter och samspel är både delar av det som läker och är samtidigt inbyggda markörer för läkning.
AEDP-terapin förs framåt av dessa steg-för-steg-signaler och markörer och målet är att underlätta deras förekomst.

Metaprocessande är centralt för AEDP
Att fokusera på erfarenheten av förändring är förändrande i sig. Att bekräfta och utforska dessa förändringar tillsammans utlöser en kaskad av nya förändringar (transformation) med karakteristiska affektiva markörer som utan undantag är positiva till sin natur. När vi processar dessa upplevelser av förändring till fullo upplever ofta patienten en förlösande känsla och ny upplevelse av tillgång till sitt sanna väsen. Med det följer större möjligheter att påverka sitt liv och sina relationer, en vidgad medvetenhet om sin egen motståndskraft och ny förståelse av den egna livshistorien.                                                                                                                 

AEDP: En framväxande modell i en pågående dialog
AEDP har sin grund i psykodynamisk teori och modellen har utvecklats  med hjälp av affektiv neurovetenskap, anknytningsteori, emotionsteorier, transformationsteorier och somatiska terapiinriktningar. Den moderna neurovetenskapen har bidragit med kunskap om hjärnans ökande neuroplasticitet i trygga anknytningsrelationer.

AEDP har ett integrativt ramverk, delar många basantaganden med, och har en dialog med angränsande vetenskapsgrenar och många olika författares verk. Här presenteras några av de viktigaste källorna:

• Emotionsteori (Darwin, Tomkins, Ekman m fl)
• Affektiv neurovetenskap (Siegel, Schore, Damasio, Panksepp m fl)
• Anknytningsteori (Bowlby, Ainsworth, Cassidy m fl)
• Utvecklingsstudier av dyadisk interaktion och spädbarnsobservationer ( Beebe, Tronick m fl)
• Traumateori (van der Kolk, Porges, Levine, Herman, m fl)
• Somatiskt orienterade teorier och terapier (Gendlin, Levine, Ogden m fl)
• Transformationsteorier (James, Buber m fl)